Jörgen Lennartsson vid utdelningen av Ernst och Ella Skoogs stipendium våren 2016

Jörgen vid utdelningen av Ernst och Ellas stipendium våren 2016

Natten mellan 15 och 16 december avled Jörgen Lennartsson lugnt och fridfullt i sitt hem.

Jörgen var direktor för Föreningen Furuboda 1989-2006, under en dynamisk tid då Furuboda växte mycket – både genom nya verksamheter, samarbeten och nybyggen. Han är en av de mest betydelsefulla personerna i Furubodas historia.

Det sprudlade av drivkraft runt Jörgen. Han drevs av en stark entreprenörsanda och gick orädd in i nya utmaningar, både i sin roll som direktor på Furuboda och i andra sammanhang. Han drevs av en stark kärlek till de människor han mötte, arbetade med och för. Han drevs av en stark kärlek till Skåne. Alla dessa drivkrafter sprang ut ur hans orubbliga, brinnande, starka tro och kärlek till Jesus.

I våras tilldelades Jörgen årets stipendium ur Ernst och Ella Skoogs stipendiefond för sitt ”stora brinnande hjärta att ge människor möjlighet att komma till sin rätt och kunna använda sina resurser”. (Läs mer om stipendieutdelningen i artikeln nedan.)

De sista åren i Jörgens liv levde han med atypisk Parkinson, en svår variant av sjukdomen, som undan för undan tog ifrån honom kroppens funktioner. Han blev beroende av assistans och anlitade då Furuboda Assistans – det assistansbolag han själv i sin roll som direktor var med och startade för drygt 10 år sedan.

Våra tankar och böner finns med Jörgens familj – hustrun Berit och barnen Kristina, Daniel och Elisabet med familjer.

Vi minns Jörgen med glädje och tacksamhet. Han blev 66 år gammal.


Texten nedan publicerades först i Furuboda.Nu nr 2 2016

Hopp, drömmar och en verkligt värdig stipendiat

Text: Erika Wermeling

En kall vår har inte bara nackdelar. Vi får njuta av körsbärsträdens blommor något längre än de år värmen kommer tidigare. Så inledde Lena Nilsson Furubodas årshögtid.

Många deltagare berättar om hur mycket Furuboda betyder för dem. Det är lätt att stanna där – men vad betyder det? Lena Nilsson gav exempel från en Solskensvecka där en deltagare berättade att hon fått en ny vän. Det är stort, sådant händer inte varje dag. Och en annan sammanfattade sina erfarenheter såhär: Furuboda är ett rike, på mina villkor.

Visioner som lever vidare

Årets stipendiat Jörgen Lennartsson predikade, genom sin hustru Berit, om hopp och drömmar. Jörgen ville börja sin predikan med att berätta om sina Parkinsonsymptom som debuterade 2012. Förmågan att ta initiativ som alltid varit en av hans tydligaste styrkor saknar han nästan helt idag, likaså förmågan att uttrycka sig. Så i predikoförberedelserna hittade Berit och han en anteckningsbok i bokhyllan, som åter kom till nytta. I den hade Jörgen skrivit ned tankar från när han började bli sjuk. Liksom utkastet till en predikan från januari 2011, som handlade om drömmar om framtiden.

Under hans uppväxt på 1950-talet var utbildning garantin för att förverkliga drömmen om ett gott liv. Och drömmar kan ge hopp i perioder av svårigheter, fortsätter Jörgen och Berit. Tron har präglat hans liv sedan 20-årsåldern, och i predikan från 2011 skriver han om att relationen till Gud är drömmar och hopp.
– De orden blir så mycket starkare nu när Jörgen är sjuk, säger Berit.

I anteckningsboken finns nya uppslag och idéer. Jörgen vill att visionerna ska leva vidare. Det han inte längre själv kan göra kommer andra att göra om det är meningen.
Sluta aldrig drömma, det bästa ligger framför oss, avslutar Berit.

Jörgen Lennartsson – årets stipendiat

Jörgen Lennartsson tilldelas årets stipendium ur Ella och Ernst Skoogs stipendiefond. För sitt ”stora brinnande hjärta att ge människor möjlighet att komma till sin rätt och kunna använda sina resurser”.

Årets stipendiat har en alldeles speciell dignitet, säger Magnus Eriksson, ordförande i Föreningen Furuboda. Du tillhör topp två för hur Furuboda utvecklats. Vi är många som har mycket att tacka dig för. Du har gått före i tanken, och sett till att idéerna har blivit verklighet. Du är ett föredöme. Tack för den tid som har varit och är och som jag tror kommer.